Min röst ljuder ju från varje länk i mina fjättrar

Från pressmeddelandet. 

Bokmässan släpper pressmeddelande om Internationella torget och allt blir verklighet - på allvar! Om två veckor är det dags sätta sig på tåget till Göteborg.  
http://www.bokmassan.se/nyheter/sitt-for-dawit-pa-internationella-torget/
De senaste dagarna har jag på allvar börjat inventera poesi i och från fängelset. Vi kommer att ha med uppläsning och bilder mellan programpunkterna. En timme varje morgon finns också något som kallas för Open Mic & Screen. Kom gärna med förslag! Delta om du kan.

Här är några författare med titlar som bränner till:

Nelson Mandela (Samtal med mig själv)

Dawit Isaak (Hopp - historien om Moses och Mannas kärlek & andra texter)

Íngrid Betancourt (Även tystnaden har ett slut)

Ales Bialiatski - som introducerade "Belarusian prison litteraturs"

Alexandre Dumas (Greven av Monte Cristo)

Jan Guillou (Ordens makt och vanmakt)

Arthur Koestler (Natt klockan tolv på dagen från)

Johan Persson och Martin Schibbye (438 dagar)

Uladzimir Njakljajeu (Brev till Volha och friheten)

Men så faller ögonen på artikel av Anders Sjöbohm om den pakistanske poeten Faiz Ahmad Faiz. http://varldslitteratur.se/artikel/om-faiz-ahmad-faiz-poesi

Jag läser här:

”Men tillbaka till Faiz i hans fängelse. Under tre hemska månader i isoleringscell har han inte ens något att skriva med. Den trotsiga fyrrading som så småningom ska inleda diktsamlingen Dast-e saba (=Vindens hand; 1952) tvingas han lära sig utantill.

Jag sörjer inte papperet - inte heller pennan;
nej, jag tar hjärtats blod på fingret...
Knappt besväras jag av munkavlen;
min röst ljuder ju från varje länk i mina fjättrar...”

Ja, det är det allt handlar om. Min röst ljuder ju från varje länk i mina fjättrar. Tänk om jag kunde lära mig endast den enda raden utantill? 

Diktarader från urdu till till svenska av Sain Sucha och Gail Ramsey.