Från Bagarmossen till Kenya: Söndag 29/9 kl. 11.00

Om det svenska vårdbiträdet som startade ett barnhem i sitt hemland.
Eva Wernlid: Från Bagarmossen till Kenya. 

Bild & filmscenen, Internationella torget söndag kl. 11.00–11.25.

Läs mer: http://www.ka.se/index.cfm?c=11654

"Efter sexton år i Sverige for Jacinta Lathi med sin dotter på besök till sin forna hemby Nakuru, femton mil nordväst om Nairobi, i Kenya. Den resan förändrades hennes liv. En dag skulle hon hälsa på en vän som arbetade på stadens sjukhus. På en avdelning för sjuka vuxna satt två barn på golvet och plockade håglöst med några stenar. 
– De där barnen ser inte sjuka ut, sa Jacinta till sin vän.
– Det är de inte heller, det är ingens barn, svarade vännen nu. Deras föräldrar är döda, i aids. De får sova på sjukhuset, de får lite mat här och när någon av personalen har en urvuxen tröja eller en byxa så ger hon den till barnen.

Jacinta gav personalen på sjukhuset några kronor och bad dem köpa lite frukt eller godis till barnen.
Det var början."

Foto © Eva Wernlid. 

Bangladesh: Go Straight Home

Se filmen ”Go Straight Home” på årets Bild & Filmscenen!
En film (11 min) från Bangladesh. Av Maud Nycander och Iga Mikler.

Reba är 14 år. Hon bor med sin familj i Dhaka. Hennes familj tillhör inte de fattigaste, inte heller de rikaste.
På vägen till skolan händer det att män följer efter henne, att unga pojkar skriker efter henne. Det är obehagligt. Hennes mamma förmanar henne:
– Se ner i marken, prata inte med någon. Gå raka vägen hem!
De sexuella trakasserierna är ett problem. Ett annat är hennes familjs förutsättningar, kanske måste de gifta bort henne. I Rebas klass har redan fyra flickor gifts bort. Bara ett var på grund av kärlek, de andra arrangerade föräldrarna.
Rebas dröm är att studera vidare. Det är hennes mammas också - hon vill att Reba ska få den utbildning hon inte fick. Men familjen har antagligen inte råd.
Reba stålsätter sig och går iväg varje morgon. Trots killarna på gatan.
– Om jag protesterat blir jag ibland rädd efteråt. Ofta läser man i tidningarna att flickor som protesrat som våldtagits. Eller att de kastat syra på dem. Sen begår flickan självmord. Jag blir rädd bara av att tänka på det.

FILMEN VISAS PREL. LÖRDAG KL. 14.30 MED EFTERFÖLJANDE DISKUSSION. 

Tre frivilligorganisationer stödjer GO STRAIGHT HOME och arbetar med de frågor som filmen berör. 
RFSU jobbar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Sverige och i världen. RFSU arbetar med partners i Bangladesh för att förbättra människors livsvillkor, för att unga kvinnor ska få fler valmöjligheter och kunna röra sig fritt utan hot om våld. Här kan du bli medlem.

ActionAid Sverige. Kvinnor och flickor tillhör de mest utsatta i världen. ActionAid fokuserar på dem eftersom det är det mest effektiva sättet att minska fattigdomen.

Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) samlar över 100 kvinnojourer, tjejjourer och andra föreningar som arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld. Du kan engagera dig i någon av dem för att påverka.

Eritrea – hur ska Dawit Isaak bli fri?

Att sitta i fängelse. Bli fri. 
Johan Persson och Martin Schibbye vet hur det är. 
Men hur ska andra svenskar komma ut ur fångenskap?

Den mest kända fallet är Dawit Isaak som suttit fängslad i 13 år. På årets Internationella torg kommer du att kunna få en liten, liten fläkt om hur det är att sitta i en cell. 
I en diskussion på vår bild & filmscen, med start lördag kl. 12.30, kommer frågan om hur man ska bli fri – och med vilka metoder – att behandlas tillsammans med fotografen och journalisten Donald Boström och journalisten Martin Schibbye. 

Martin Schibbye och Johan Persson. Foto © Eva Wernlid

Donald Boström har dokumenterat
Eritrea under ett stort antal resor.
Foto © Ewa Stackelberg

Donald Boström visar bilder i anslutning till diskussisonen på lördag:
Mitt Eritrea: Från bergsgrottor i öknen till Asmaras basarer

Länkar inför debatten om Dawit Isaak-kampanjen: 
http://debatt.svt.se/2012/05/31/bildt-maste-byta-strategi-i-dawit-isaak-fallet/
http://www.aftonbladet.se/kultur/article16164219.ab


På söndag kl. kl. 11.30 visar Johan Persson bilder. Rubrik: Från nynazister i USA till Skinheads i Beijing.

Första annonsen: 24 augusti 2013

Fredag den 24 augusti ska den första helsidesannonsen vara inne för Bild & Filmscenen. 
Det är en helsida som bokats på sidan 9 i den s k mässkatalogen som har en upplaga av fler än 300 000 ex. Här kommer en större del av programmet att synas. När det gäller den stora scenens proram och vårt torg som helhet kommer det att annonseras på baksidan (som tidigare!)
Denna scen har fokus på bild, film och litterär gestaltning (med bild) och samtal. 
Alla utställare på Internationella Torget har förkörsrätt till tider! 

Söker just nu organisationer som är engagerade i frågan om de homosexuellas rättigheter i 

Ryssland. Förslag välkomnas! Tänkte inleda med detta tema torsdag kl. 10.

Foto från ryska organisationen
Spectrum Human Alkiance 2013.

Länkar:
Masha Gessen i landsflykt: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/darfor-maste-jag-lamna-ryssland/

Homosexuella torteras av ryska nazisterhttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article17200178.ab

Kristina Hultman: Rysslands homohat. Ett desperat försök att bromsa det ­som en dag måste komma
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/kristina-hultman-rysslands-homohat-ett-desperat-forsok-att-bromsa-det-som-en-dag-maste-komma/

Annons mässkatalogens baksida. 

Västsahara - gnistan till den arabiska våren

”Kan vi visa filmen?” undrar utställarna från Emmaus på Internationella torget.
Självklart! 

I dokumentären ”Gdeim Izik – gnistan till den arabiska våren” riktas strålkastarna mot det som skedde i Gdeim Izik under hösten 2010. Över 20 000 västsaharier i alla åldrar upprättade ett fredligt tältläger i protest mot Marockos illegala ockupation av landet. Genom västsahariernas egna berättelser illustreras händelserna från lägret. Filmen är också ett erkännande av det västsahariska folkets betydelse för de senaste årens revolter i arabvärlden, där Gdeim Izik har kommit att symbolisera ett tidigt startskott för den arabiska våren.
Läs gärna mer här: http://www.fria.nu/artikel/91494

Och när när bli det? Se hela programmet på Bild & Filmscenen den 25 augusti!

Vad skulle du skriva om du blev inlåst?

Runt om i världen fängslas människor för sina åsikter eller politiska övertygelse.
Om Du blev inlåst - vad tror du att du då skulle skriva om? Kom till Lilla Scenen och berätta – kanske med en bild? – på tre till fem minuter.

Vill Du provsitta i en cell? Under Almedalsveckan blev en särskild kampanj uppmärksammad om fängelset: ”Sitt med Dawit”. Nu kommer cellen finnas på Internationella torget och det går bra att ”boka in sig” en tid.
Kom gärna till Bild & Filmscenen efteråt och berätta vad du tänkte på, och vad du skulle vilja skriva om. 

FAKTA: SITT MED DAWIT

Kampanjen ”Sitt med Dawit” är anordnad av Stödkommittén Free Dawit i samarbete med Expressen, Författarförbundet, Journalistförbundet, Publicistklubben, Reportrar utan gränser, Svenska PEN, Sveriges Tidskrifter och Utgivarna.

Nyss frigivne Uladzimir Njakljajeu kommer till Bild & Filmscenen

Poeten Uladzimir Njakljajeu.

Nu är det klart. Poeten Uladzimir Njakljajeu kommer till Bok & Bibliotek och Internationella Torget. 

Minsk domstol beslöt i förra veckan, den 25 juli 2013, att försätta poeten och tillika politikern Uladzimir Njakljajeu på fri fot. Själv säger han (med illa dold ironi) att "han överförts från en egen cell till den allmänna avdelning där hela Belarus befinner sig".

Uladzimir Njakljajeu är nu alltså fri, efter det att en domstol beslutat att inte utdöma det straff med "uppskjuten verkställighet" och begränsningar i rörelsefriheten som han dömdes för efter presidentvalet 2010.  En översättning av dikter och brev som Njakljajeu skrev i fängelset – "Brev till Volha och friheten" – har just utkommit på svenska

.

Stefan Eriksson, ambassadör.

I boken skriver han bland annat: ”Jag var kandidat till presidentposten i republiken Belarus – och på valdagen den 19 december 2010 överfölls jag av människor som var maskerade i svart. De slog nästan ihjäl mig. Jag hamnade på sjukhus, varifrån maskerade människor kidnappade mig. Mitt i natten. Från intensivvårdsavdelningen.  Naken. Från den stunden minns jag skräcken. Den var genomträngande. Inte mindre genomträngande än den kyla som härjade den natten i Minsk, och som fick järnet att blåna i mörkret. Varför lät de mig inte klä på mig...? Inte ens ta med mig mina kläder...?  I skräcken fann jag inget svar, utom ett: dessa människor, som släpade ut mig naken i kylan, visste att jag inte kommer att behöva några kläder mer. Inga alls, någonsin.”   Från förordet av Uladzimir Njakljajeu.

Därmed, med den friande domen, kan nu Uladzimir Njakljajeu komma till Göteborg och den Lilla Scenen på vårt torg. Hans framträdande där sker torsdag kl. 14.00 tillsammans med ambassadör Stefan Eriksson. 

Under framträdandet visas bilder från fängelsemiljöer och hans liv.

Han deltar även i bokmässans miniseminarium torsdag kl. 12.30: 
http://www.bokmassan.se/sv/program/arets-medverkande/?person=100149